cizzifreak

Jag lovar och innerligt svär att jag aldrig mera ska kasta bort tid och verkligen göra allt som står i min makt för att få göra det mitt hjärta så innerligt vill att jag ska göra, mitt liv och mina val har varit hitintills vaga eller inte genomtänkta och nu har jag haft massor av tid att tänka, och skriva och visst blir inget som man tänkt sig men det är ju underligt att inte fler vill göra exakt det jag gör, jag är glad på et sätt för då slipper jag bråka med halvvilliga själar, man vet att de som finns häromkring, de som stannar är de som man kommer ha att göra med och det är dom som jag kommer ha tid till. Det och böckerna, filmerna, musiken, kärleken och nu inte till något annat.
Jag fick höra det idag igen; du gör det så bra och är det så att det inte händer så är du usel, inte jag i sig då utan det är fel uppgift jag givit mig och jag har hört det förr, jag kan verkligen få till det men när jag inte gör det så är det, plant minst sagt så antingen fasansfullt bra, intrycksfullt och allt dedär, tomas säger fantastiskt eller så är det bara som krossat glas. Det handlar inte om att vara duktig utan att förmedla något, och anta sig rätt uppgift och på så sätt lira som fan.
Ögonen står vidöppna och jag frågar mig hur man kunde missa detta innan?
Vem vill inte veta hur man analyserar och verkligen förstår varför vissa repliker sägs som dom gör, det krävs det yttersta för att förstå människan ibland och allt det där finns redan dokumenterat i Tjechovs och Shakespeares pjäser, allt är klart. Vi behöver ingen psykologi det finns ju redan där, det är bara att läsa.
Jag vet så mycket mer, jag vill vet a så mycket mer. Man ska bryta ramar, bryta kontakter och inte hinna med allt det man brukade göra, byta ut mycket tid till att repa och läsa. Många scenarion genomgås varje dag och mer kommer att ske; skådespelartoalett, fysik, läsning, dans, bygga hemsida, skriva, spela gitarr, spela munspel, öva, läsa mer och analysera. Jag ska varva in lite filmtittande och träning och lite gemenskap och fest emellan varven men så mycket mer blir det ju inte. Just nu kommer jag jobba på att finna mej själv ett jobb och vinka åt mej kontakter så vi kan spela inte bara den pjäs jag nyss skrev utan också min enmansshow och så ska jag lära mig ljus och ljud fix, sådant är alltid bra att kunna.
Det är svårt att skapa förståelse hos vissa, men när ska vi? När kommer du? Kan du inte? Varför gör ni det? När slutar din utbildning? Vad ska du göra efter skolan?
Är det inte uppenbart, jag ska jobba ännu mer än tidigare då.
Vad som kommer med konsten är en hel del antisociala bitar, antiradikaler och lite sömn. Men jag får vara barnet, det fattiga barnet men lyckliga och jag vet inget bättre än att stå där när det funkar och riktigt känna adrenalinet pumpar och hjärtat andas.
Pretentiöst? Klyschigt? Det må låta så, det är vad samhället gjort av det men det är inte så. Beroende på hur det sägs, med betoning på rätt ord så kommer alla veta att jag är seriösare än någonsin.
Varför skriver du inget? Varför är du inte kontaktbar?
Svaret är enkelt jag är upptagen med att leva och fundera på det stora hela och nu har ni fått veta vad jag gör och inte bara det utan också vad jag vill göra med mitt liv och det är ju ganska personligt. Men sen när är jag inte personlig? Det kommer jag nog aldrig gå ifrån och extremt öppen är jag så mycket att jag ibland får en så kallad bakåtbränning. Det är ju ett bevis, jag har inte ändrat mig jag är samma person, bara inte så jävla hopplöst inriktad på det vardagliga livet.
Fattar du inte nu? Några frågor på det?
Jag återkommer med hemsidans adress när det är klart.
Till dess, ja vi lär höras.
Fattar du nu?
Annars säger jag som alla andra: Om du gillar det du ser, konsten. Då glädjes jag med dej om inte så , fuck you.