dagens
Kan inte hålla det borta, jag är rädd som alla andra för framtiden men mest rädd är jag ändå för att olyckan ska slå, som i en handvändning nu när allt börjar stå på sin plats, kanske är det väl när jag satsar på allvaret som det inte tycks fungera för vad älskar samhället mer än att krångla till det för mig. Jag vet inte hur jag ska se på det mer än att det skuggas för min blick när jag är rädd och lite är det så att jag står utanför utan vetskap och trots jag ska säga det för att det ofta som med mångt och mycket löser sig så ska jag alltid behöva oroa mig först. Jag må vara en rockare, en äkta vänster och som även övar skriva med min vänstra hand , jag må vara en vild och knasig person men inte tjuvar jag, ärlig är jag annars mår jag dåligt över det och jobbar hårt gör jag också, skulle kunna ändrat min situation och göra det enkelt men det kan jag inte. Det är väll där det ligger om man inte kan så vet man att det är rätt, jag kan inte flytta ifrån Stockholm, jag kan inte vara med min älskling, jag kan inte göra mestadels av tiden det jag vill och ändå vill jag ha det som jag kanske kan få möjligheten att jobba med, och om tålamodet sviker så vet jag att huvudet alltid spinner på en ny ide. Det är alltid så och med alla projekt som jag inte ännu kan räkna, över 700 texter och 4 monologer samt recensioner så har jag arbete framför mig.
I mars kommer jag spela min show igen och det känns otroligt kul att göra detta på hemmaplan så om ni inte visste om det så kommer jag och då ska ni allt palla er dit!
Framtiden knakar på och jag hänger med så gott det går, dansar under julgranen jag målat upp i mitt huvud och ler åt att jag faktiskt fixat mitt betyg idag, sen om det blir genusvetenskap, homosexualitetens framväxt, tyska eller vad det nu var mer jag sökte det vet jag snart.
Adam åkte hem igår klockan 5 på morgonen och det känns som om jag inte sett honom på evigheter men när man inte kan sluta tänka på någon, det är väll då det är så märkbart synligt. Jag ser tydligen kär ut vilket var mer än jag visste.
Jag skrattade och flinade det dära kärleks smilet och insåg att man inte kan dölja något för någon annan och ibland så överskattar jag mig själv men nu så vill jag nog göra det så att det sablar i mejken händer något någon gång med texterna.
I arbete, ständigt i arbete och berättarcafé på lördag, jättekul :)