cizzifreak

Ibland vill man leva, ibland någon annanstans kanske till och med på ett ställe som inte har en fysisk form. Men som i allra högsta grad är verklig.
Jag vill ibland skita i allting och dra in i min drömvärld där kan jag leva och se ut som jag vill och strunta i alla påmålade krav som man vill sätta på mig och som jag sätter på mig själv. Långt inne i mina egna tankar flyger jag omkring ingen tjabblar och ingen skriker, ingen som vaknar ingen som somnar ingen som dör eller känner smärta. Musik från silverflöjtar med en ljuv melodi som innehar harmoni.
Musiken är ljuv och kan få vem som helst att känna sig större än vad dom egentligen är får en att framstå som det bästa man någonsin kan bli så är min drömvärld utan negativitet och ondska.
Jag finns lite hela tiden i denhär världen kanske lite utan att veta om det, från denhär världen tar man med sig den godtrogna egenskapen att alla människor är goda.  Dethär ströjobbet som jag har haft nu är verkligen en ångestgivare och det tråkigaste jag någonsin gjort det är värre än att jobba på makalös och verkligen inget för mig, nog för att jag kan prata med icke sa nicke ja va verkligen tvungen att gå förbi kebab house där josse jobbar och berätta om hur det känndes och hon tyckte jag skulle skita i det och jag tänker göra det hur olikt det än är mig att lämna saker halvfärdiga så är det så det kommer bli. Jag har nästan skrivit två kapitell till boken också så det känns kul man vet ju aldrig men jag tror jag blir nöjd iaf.
Så vad tror man om denhär drömvärlden är den nödvändig för ens existens? Jag tror det....