cizzifreak

Du ser på mig
som om du aldrig
sett en levande varelse.
Jag undrar om du ser.
Jag vet, säger du.
Du genomskådar mig.
Du lever inte,
inte på riktigt,
inte i verkligheten.
Jag känner hur tårarna
börjar tränga fram.
Varför är jag så ledsen?
Det var väl det här
jag ville?
Att någon skulle förstå.
Men istället vill jag
bara springa därifrån,
till ett ställe där
ingen kan hitta mig,
där bara jag vet.
Där ingen behöver
se på mig,
utan att se nåt helt.


ibland e känslorna inte som dom ska, jag har svårt att tyda mina ibland...