Krönikan
Annandagjul 2004 blir svår att glömma!
Hittills har man hunnit fira jul och nyår med familj, släkt och vänner och det är först nu det vardagliga drar igång igen. Julen känns lite längre bort nu än för bara 3-4 dagar sedan. Är det någon mer än jag som tänkt på att man oftast talar om lov i förfluten tid? Just under loven pratar man inte om att man har lov och att man bara tar det lugnt och latar sig. Varje dag liknar den andra till en större del och då finns det ju inte så mycket att berätta ändå ber lärare en skriva en massa om vad man gjort på loven.
Jag önskar dock dagen innan skolan börjar att det kunde vara lov en vecka till och just detta år önskar jag mig snö!
Nu är det drygt en vecka kvar av lovet och nu skall alla julsaker tas ner och granen ska ut det ska läggas åt sidan helt.
Det var som vilken jul som helst ända fram till annandagen…
Nu har jag sett inslagen om Asien många gånger man vill ju höra hur det utvecklar sig och vad som hänt. Man får var höra varje dag att dödssiffrorna höjs. Katastrofen kom och bröt julstämningen helt, man hade en helt annan känsla i magen på nyår också.
Det är många som saknas fortfarande, jag tycker naturens krafter är skrämmande!
Frågan är om man skulle våga resa utomlands nu? Lite osäker på det blir man faktiskt när det väl händer, vad sätter katastrofer egentligen för avtryck på en?
Vad tänker dom som kommer hem?
Det finns hundra frågor och kanske får vi svar på en del av dom…
Vänta och se brukar det heta, man får vänta och se vad man får i julklapp och vänta och se vad som händer under året.
Vänta och se, vänta och se, jag kan vänta och se vad jag får julklapp och jag vill inte veta vad som händer under året i förväg så där kan jag också vänta och se.
Men nu är det bara jobbigt för de anhöriga att vänta och se nu vill de bara få besked.
Så vad skulle man vilja veta i förväg då? Jag skulle gilla att besöka mig själv i framtiden som man gör i AMF reklamerna på teve, min personliga favorit är när gubben rider på en häst, och hans yngre jag kommer och blir förvånad över att hitta sig själv på en häst, sedan frågar han om Anna och om han är gift med henne och då svarade hans äldre jag bara att han ska rida ikapp Karin, Vilken Karin skriker han tillbaka! Jag skrattar varje gång!
Hoppas att de från katastrofen som överlevt kan ta tag i sig själva på nytt och vara starka, att ödet visar dem gott.
Jag hoppas att allt runt katastrofen löser sig på bästa sätt!
Ta hand om er !
Imorgon åker jag till danmark och nu publicerade jag en krönika jag skrev förra året, vore kul att se omjag själv eller ni kan se skillnad på vad jag skrev för ca 1 år sedan och nu!
Hittills har man hunnit fira jul och nyår med familj, släkt och vänner och det är först nu det vardagliga drar igång igen. Julen känns lite längre bort nu än för bara 3-4 dagar sedan. Är det någon mer än jag som tänkt på att man oftast talar om lov i förfluten tid? Just under loven pratar man inte om att man har lov och att man bara tar det lugnt och latar sig. Varje dag liknar den andra till en större del och då finns det ju inte så mycket att berätta ändå ber lärare en skriva en massa om vad man gjort på loven.
Jag önskar dock dagen innan skolan börjar att det kunde vara lov en vecka till och just detta år önskar jag mig snö!
Nu är det drygt en vecka kvar av lovet och nu skall alla julsaker tas ner och granen ska ut det ska läggas åt sidan helt.
Det var som vilken jul som helst ända fram till annandagen…
Nu har jag sett inslagen om Asien många gånger man vill ju höra hur det utvecklar sig och vad som hänt. Man får var höra varje dag att dödssiffrorna höjs. Katastrofen kom och bröt julstämningen helt, man hade en helt annan känsla i magen på nyår också.
Det är många som saknas fortfarande, jag tycker naturens krafter är skrämmande!
Frågan är om man skulle våga resa utomlands nu? Lite osäker på det blir man faktiskt när det väl händer, vad sätter katastrofer egentligen för avtryck på en?
Vad tänker dom som kommer hem?
Det finns hundra frågor och kanske får vi svar på en del av dom…
Vänta och se brukar det heta, man får vänta och se vad man får i julklapp och vänta och se vad som händer under året.
Vänta och se, vänta och se, jag kan vänta och se vad jag får julklapp och jag vill inte veta vad som händer under året i förväg så där kan jag också vänta och se.
Men nu är det bara jobbigt för de anhöriga att vänta och se nu vill de bara få besked.
Så vad skulle man vilja veta i förväg då? Jag skulle gilla att besöka mig själv i framtiden som man gör i AMF reklamerna på teve, min personliga favorit är när gubben rider på en häst, och hans yngre jag kommer och blir förvånad över att hitta sig själv på en häst, sedan frågar han om Anna och om han är gift med henne och då svarade hans äldre jag bara att han ska rida ikapp Karin, Vilken Karin skriker han tillbaka! Jag skrattar varje gång!
Hoppas att de från katastrofen som överlevt kan ta tag i sig själva på nytt och vara starka, att ödet visar dem gott.
Jag hoppas att allt runt katastrofen löser sig på bästa sätt!
Ta hand om er !
Imorgon åker jag till danmark och nu publicerade jag en krönika jag skrev förra året, vore kul att se omjag själv eller ni kan se skillnad på vad jag skrev för ca 1 år sedan och nu!
Kommentarer
Trackback