cizzifreak

Jag kan sällan läsa högt vad jag skrivit för någon det är bara nån grej jag har för mig det känns som om jag vill personen ska läsa själv i stllet för då får den sin bild fast å andra sidan kanske är det inte den bidl jag vill förmedla. Det får jag ju sällan reda på ändå men jag vet inte varvör, jag är inte blyg det är något med de hela läsa texten sådär.
Sällan kan jag heller förmedla alla känslor samtidigt som jag läser.
Det tyngsta materialet kan jag knappt läsa själv utan att fundera på om jag är dum i huvudet, ja menar vem kom på dehär kan jag tänka i efterhand?
Men det gör ont, allra mest ont om det aldrig blir något av det och jag blir ju aldrig klar det är ju det jag ska hålla på å mixtra och ha mig och såblir jag aldrig aldrig aldrig nöjd.
En artiskt är sällan nöjd så sannt, så sannt men om man nu kunde få bli det en endaste gång typ nu .
Nu låter det säkert dumt men det kan vara bra om det gör ont också eftersom jag skriver mycket bättre då, det är inge kul att läsa om något som är allmänt lyckligt jag vet inte varför men det är redan överflödigt om regnbågar och söta bebisar och ögon som lyser i natten , bla bla.  jag suckar ofta för mig själv och skummar bort skiten i någon allmän hörna för kärleksfreaks.
Jag är givetvis inte emot kärlek, det är ju sött och så men är man en allmän klant som alltid sabbar det eller helt enkelt inte fattar, jag kan verkligen vara så trööög, ja då är det fan inget favoritämne. 
Jag är matchmaker, jag lyckas så bra med andras lycka så att bilda något såntdär när man ska flytta ihop det är väll kanske när jag lyckas trolla fram någon fjant som jag kan använda till det dock finns inte mycket hopp jag har inget tålamod och skulle därför aldrig lära mig trolla.
Det är känslornas makt att ställa till allt, man kan säga saker allmänt om sig sjä'lv men tänk efter hur lite du vet om hur du reagerar egentligen?
Det mesta dåliga man kan råka ut för det händer ju aldrig så man vet ju inte hur man skulle reagera man kan bara gissa.
Känslornas makt att förtrolla sinnet till en ballong med luft och endorfiner det är kärlekens första fas sedna bubblar det in lite annat trolleri och man blir mer hög på kärleken sen när det börjar sippra in luft utifrån ja då krymper ballongen i långam takt och när den sedan spricker då finns inget kvar och man har skaffat sig en bild av något förskräckligt men ack så vilseledande och man hatar personen som till att börja med gjorde en hög och dum i huvudet.
När man ser på det, när kan man råka mest illa ut, i första eller sista fasen av vad hela världen kallar någotr vackert och något man ska avunda.
Jag har bara en sak att säga
Jag gör det icke , jag vill bara ha det för att få bli sådär knäpp och för att jag kanske vill tro på den.
Det är som spökne för vissa och gud för andra man vill tro men man kan inte för allt pekar på motsatsen men om spöken finns så finns kärlek, jag har sett ett spöke så dom finns .
Vart är personen som ska komma och förtrolla mig knäpp och hög på kärleken? Du är hjärtligt välkommen att banka på dörrn för att sedan trolla i mig kärlekssaft och ljuvliga ja sånna där andra saker.
Min känsla säger inget, inget alls .
Du kom, du kysste och du dansade ut .
Kommer du tillbaks?