cizzifreak

Jag tyckte det kändes som det var meningen och att jag gick åt rätt håll det känns skönt att inte vara så jävla vilsen. jag har trots allt insett än sak och det är att hur mycket jag än försöker så kommer jag aldrig kunna läsa til en jobb där jag inte finner att jag gör en skillnad och de där med att inte bli en vanlig svensson betyder inte nödvändigtvis att man vill bli megastjärna det finn en hel del gråzoner.
Jag kom iväg till stockholm jag fick skjuts till stan av Lundin när jag nästan missade bussen, det var kul att se honom igen han har ju börjat läsa i norrköping nu och han verkar väldigt nöjd med det och närdom säljer huset nu så lär man väll inte få syn påvarken familjen eller andreas särskilt ofta.
Audition gick sådär eftersom jag va så nervös jag har ju aldrig behövt bevisa att jag kan spela teater det har alltid varit givet att Cizzi är med när vi har föreställnigar för hon kan och herrgud något har jag väll om jag kan spela allt från elak domare som absolut inte är objektiv i en fantasy realterad föreställning och låt mig tillägga utomhus när det är svinkallt i klänning till homosexuell man som blir bortövad på sin bröllpsdag och det liksom då kommer fram att han är så gay man kan bli.
Jag tyckte det var en svår roll jag är varken man eller homosexuell och att vara man innebär manlighet det kan jag bra men nu var det liksom lite manligthet och att tänka sig för och inte gå å peta på löskuken hela tiden och faktiskt betee mig ganska larvigt åtmonstone som ingående. I en roll sätter man ju ofta in sin egna prägel och jag är ju rätt bra på att vara larvig så det blir ganska naturligt för mig sedan att alla homosexuella män skulle vara lite feminina och fnittriga är ju en stor myt.
Vad har jag spelat mer? Präst faktiskt och så en rad olika sagofigurer i barnteaterföreställningar som faktiskt är riktigt kul för då får man improvisera mer och faktiskt spöka ut sig på riktigt.
Det handlar om mycket men mycket om att vara bekväm och att spela ut och det kan vara svårt om man inte känner sig bekväm med personerna man spelar mot. det tycker iallafall jag.
Jag har faktiskt kysst min ärkerival i en teaterpjäs så det är väll praktexempelt på att jag nog kan om jag så bara vill och hittat mig i rollen och verkligen lever och inte spelar för det ska ju absolut se ut oom att såhär är jag.
Jag tyckter nog det skulle vara tråkigt om jag inte kom in men då är det väll inte meningen men jag söker väll något annat då, jag vet jag vet det blir långt å tjatigt så snart orkar väll ingen läsa men jag vet vad jag har jag ska bara få ut det och sluta vara så himla blyg men hur botar man egentligen nervositet du vet den om kommer när man står inför en ny uppgift ?
Jag hade ju aldrig varit på audition förr utan nu helt plötsligt var jag tvungen å bevisa att jag kan, det låste sig en del för mig då.
Jag är sällan nervös när jag står på scen och har allt repeterat det är de där första gångerna, sedan slipper jag väll förhoppningsvis kyssa någon jag hatar något mer?
Ja det är väll som man brukar säga en erfarenhet rikare.
Och kanske om det blir som jag vill så är jag ett steg mot skådespelare på heltid.