Han e bara för söt
Jag det kan jag egentligen adderai två då jag tänker på två personer och först tänker jag på honom som mina texter handlar om och somtexten jag läste på audition handlar om åtminstone när jag spelar den, det komiska var att i monologen stod hans namn och det var så givet att jag skulle läsa just den.
Han är söt, snygg och det vet han för det sa jag till honom. Men han är mer än så och jag brukar sällan fatt intresse sådär fort men när personen ifråga har något som man fängslas av generellt, humor och lite "teater" en hjärna och faktiskt är väldigt bright men djup och sysslar med som glassyr på kakan det som har absolut största utrymmet i mitt liv, musik ja då är det svårt att rygga tillbaka.
Jag är intresserad men kanske inte på de sätt som det verkar, jag vill kunna diskutera jag vill kunna sitta med personen och bara lyssna på en låt eller skriva en och vara helt uppe i det, som exempel.
Ibland kan man få frågan vad söker du hos i dina vänner och dina partners? Många svar är humor, snygg, trevlig och att han/hon är på samma nivå eller våglängd som man själv i livet annars kan det bli svårt.
Jag skulle nog säga att et för mig givetvis är viktigt att jag tänder på personen och allt men kan jag inte prata med personen, om personen ifråga inte har någpt att säga utan bara är ett snyggt ansikte då vänder jag direkt för då blir han varken snygg eller intressant utan bara ett av många ansikten man ser på bussen eller på stasn varje dag, utttryckslöst, tråkigt och fixerat på allt utom något bakom ansiktet.
Jag är totlat livrädd för hajar men jag har kommti på vad jag är räddare för och det är att se i en persons ögon att den är helt uttryckslös som i filmen Mumien när människorna bara går bakom honom och skriker Imotep.
Uh jag får rysningar, ingen egen vilja uytan bara drifters utan mål som lyder blint och som inte äger en enda egen åsikt.
Det skräms jag av något så fasansfullt.
Min kusin Sigge är veckans sötis, han skriker efter min uppmärksamhet hela tiden och väckte mig imorse vid 7 och ville jag skulle läsa boken om skeppet Wasa. Han har en sån fin syn på världen och frågar hundra frågor hela tiden.
Jag tror jag sagt att jag är anti-barn och det menade jag väll inte riktigt men det är mest framtiden och tanken på om jag mot förmodan skulle få egna om jag skulle stå ut.
Nu är har det också varit min andra vita helg på två månader och det är ju bra fast jag söp ju till i onsdags så jag vet inte om det räknas.
Nu ska jag gå igenom min morbrors skivsamling alla godingar som , elvis, ramones, sting, John lennon, Duran duran och mycket mer smått å gott.
Han är söt, snygg och det vet han för det sa jag till honom. Men han är mer än så och jag brukar sällan fatt intresse sådär fort men när personen ifråga har något som man fängslas av generellt, humor och lite "teater" en hjärna och faktiskt är väldigt bright men djup och sysslar med som glassyr på kakan det som har absolut största utrymmet i mitt liv, musik ja då är det svårt att rygga tillbaka.
Jag är intresserad men kanske inte på de sätt som det verkar, jag vill kunna diskutera jag vill kunna sitta med personen och bara lyssna på en låt eller skriva en och vara helt uppe i det, som exempel.
Ibland kan man få frågan vad söker du hos i dina vänner och dina partners? Många svar är humor, snygg, trevlig och att han/hon är på samma nivå eller våglängd som man själv i livet annars kan det bli svårt.
Jag skulle nog säga att et för mig givetvis är viktigt att jag tänder på personen och allt men kan jag inte prata med personen, om personen ifråga inte har någpt att säga utan bara är ett snyggt ansikte då vänder jag direkt för då blir han varken snygg eller intressant utan bara ett av många ansikten man ser på bussen eller på stasn varje dag, utttryckslöst, tråkigt och fixerat på allt utom något bakom ansiktet.
Jag är totlat livrädd för hajar men jag har kommti på vad jag är räddare för och det är att se i en persons ögon att den är helt uttryckslös som i filmen Mumien när människorna bara går bakom honom och skriker Imotep.
Uh jag får rysningar, ingen egen vilja uytan bara drifters utan mål som lyder blint och som inte äger en enda egen åsikt.
Det skräms jag av något så fasansfullt.
Min kusin Sigge är veckans sötis, han skriker efter min uppmärksamhet hela tiden och väckte mig imorse vid 7 och ville jag skulle läsa boken om skeppet Wasa. Han har en sån fin syn på världen och frågar hundra frågor hela tiden.
Jag tror jag sagt att jag är anti-barn och det menade jag väll inte riktigt men det är mest framtiden och tanken på om jag mot förmodan skulle få egna om jag skulle stå ut.
Nu är har det också varit min andra vita helg på två månader och det är ju bra fast jag söp ju till i onsdags så jag vet inte om det räknas.
Nu ska jag gå igenom min morbrors skivsamling alla godingar som , elvis, ramones, sting, John lennon, Duran duran och mycket mer smått å gott.
Kommentarer
Trackback