Gått och blivit skvatt galen?
Ja man kan undra över vad tusan som susar runt där inne,
Att bära kirurghandskar är nog precis som att inte ha möjlighet till äkta känsel man bara känner formen på ting och man känner vatten och substanser, bakom plasten blir känslan helt torroch utan funktion. Undra om mitt undermedvetna tänkt att bli doktor? För hur kom jag ens att tänka på det?
Men jag känner mig nog lite som en kirurghandske, jobbar och sliter och känner men bara dova och avdomnade känslor av vad jag borde känna, jag borde vara mer trött men det är jag inte, och ont det har jag ju förvisso men man vänjer sig, aj vänjer sig? det lät ju mindre gott men jag menar att man kan förvrida mycket till sitt bästa.
Attvara utan känsle skull jag tro känns likadant man känner något men inte att det är vått och ingen smak och det blir lite som ett par stinkfula jeans, men de är ändå jeans, men man har ingen uppfattning om skillnaden.
ILLA! vilken mardröm!
Jag skulle inte ge upp min känsel för alla pengar i världen.
Men jag känner mindre nu, mindre saknad och mindre avhängighet till många saker jag vuxit mig nästan fast vid, det är sannt. Vet inte om jag gillar det heller.
Men tänk efter, tänk om man inte kunde känna att man hade en krypande myra på benet? Ellr att du bryter något men du inte kan känna det, du tappar tummen och märker det flera timmar efter, typs osm med de där modelllere gubbarna som var på barnprogram när man var liten som hela tiden dog och bytte form.
Jag är en sån, den blåa för den var trots allt smartast.
Jag är både blå och mjuk och ja...
Men om man inte kände att någon kittlade en på ryggen? vilken miss! Ingen värme och ingen kyla, då kan man lika gärna vara en zoombie. Fast det är jag också ungefär 3 timmar om dagen.
Tror man känner sig instängd io ettåskådar bås och inte kan man göra annat än titta och låtsas, va hemskt!
I would beg for death before the end.
Men har jag blivit galen?
Så säger man inte, och vart kom dessa tankar ifrån?
Jag garvar åt mig själv och hur dålig jag är på att hålla masken
the mask of sanity.
Att bära kirurghandskar är nog precis som att inte ha möjlighet till äkta känsel man bara känner formen på ting och man känner vatten och substanser, bakom plasten blir känslan helt torroch utan funktion. Undra om mitt undermedvetna tänkt att bli doktor? För hur kom jag ens att tänka på det?
Men jag känner mig nog lite som en kirurghandske, jobbar och sliter och känner men bara dova och avdomnade känslor av vad jag borde känna, jag borde vara mer trött men det är jag inte, och ont det har jag ju förvisso men man vänjer sig, aj vänjer sig? det lät ju mindre gott men jag menar att man kan förvrida mycket till sitt bästa.
Attvara utan känsle skull jag tro känns likadant man känner något men inte att det är vått och ingen smak och det blir lite som ett par stinkfula jeans, men de är ändå jeans, men man har ingen uppfattning om skillnaden.
ILLA! vilken mardröm!
Jag skulle inte ge upp min känsel för alla pengar i världen.
Men jag känner mindre nu, mindre saknad och mindre avhängighet till många saker jag vuxit mig nästan fast vid, det är sannt. Vet inte om jag gillar det heller.
Men tänk efter, tänk om man inte kunde känna att man hade en krypande myra på benet? Ellr att du bryter något men du inte kan känna det, du tappar tummen och märker det flera timmar efter, typs osm med de där modelllere gubbarna som var på barnprogram när man var liten som hela tiden dog och bytte form.
Jag är en sån, den blåa för den var trots allt smartast.
Jag är både blå och mjuk och ja...
Men om man inte kände att någon kittlade en på ryggen? vilken miss! Ingen värme och ingen kyla, då kan man lika gärna vara en zoombie. Fast det är jag också ungefär 3 timmar om dagen.
Tror man känner sig instängd io ettåskådar bås och inte kan man göra annat än titta och låtsas, va hemskt!
I would beg for death before the end.
Men har jag blivit galen?
Så säger man inte, och vart kom dessa tankar ifrån?
Jag garvar åt mig själv och hur dålig jag är på att hålla masken
the mask of sanity.
Kommentarer
Trackback