cizzifreak

Jag har ännu inte bestämt hur myckt av Norge som jag kommer publicera då jag skrev en hel del och mycket var för att få skriva av mig all ilska jag hyste mot min besserwisser kollega och så att det var så mycket strul med allting, jag kommer aldrig få någon att förstå vad utsatt man känner sig och hjälplös när man inte har något man känner jättebra och så många saker blir fel hela tiden.
Men jag kan säga att det varit en enorm upplevelse som jag inte vet om jag vill göra igen eftersom jag många ggr satte mitt jobb framför mig själv och det är också säkert därför jag varit så sjuk nu.
40graders feber, streptokocker, och så baciller så hela tanköttet svullnat och lagom het man känner sig då.
Bah!
Jag satte mig på tåget hem 05:04 22/8 och kände faktiskt en enorm lättnad och ett avslut på något sätt. Jag trodde jag skulle sakna Eirik och många andra men inte så mycket, jag fick genast distans till allt som om det varit för länge sedan och jag minns inte så mycket alls, jag har varit så trött så länge.
Väl hemma fick man ju bara ligga till sängs så jag beklagar att jag inte hört av mig till alla, men jag tor inte heler jag haft den finaste telefonröst heller.
Jag kom hem och myste nån dag iaf och hann träffa Erika och Emly.
Jag har inte packat upp allt än och inte läst all post, inte heller har jag blivit frisk men jag lever och det mycket i mina tankar.
Det finns så oerhört mycket och mycket av det är just att bli exakt, och göra det som jag tänker på precis innan jag somnar varje natt.
Men så gruvligt ont och så gruvligt tråkigt jagh haft emellanåt det är obeskrivligt.
Jag kan inte förklara, jag är bara glad att det bara var jag som upplevde allt och att rsten slapp vara med, särskilt eftersom jag tror jag inte fått samm insikter på det jag funderat över om någon funnits där som kunde störa mig.