Sanningen
Det är ingen som vet någonting om det inte är marianne då, och det hände nu jag gick in för det,jag trodde på att denna gång skulle det ta mig fan bli annorlunda och kanske är det sannt det dom säger om fiskar att vi är så känsliga för fan vad jag tig illa upp, av en enda simpel mening. Han kanske inte ens menade så, men fan och till och med min svenska lackar eftersom jag inte kan beskriva med bättre ord, hat är brist på fantasi och jag hatar situationen och gillar honom, för vad det nu är värt. Låter säkert så jävla uppenbart allltig men så är det inte och det kanske inte ens handlar om det du tror för du vet ingenting. Det enda du vet är att jag levt på gainomax idag och det vet du bara för att kjag berättar det, rakt och konkret. Ser du något härovan som skulle föreställa konkret?
Det är som om jag rinner iväg sakta men långsamt och ändå inte och det är som om han äter upp mina konturer utan att jag dör, jag är utan reaktion. Må det vara så att jag blivit påverkad så hoppas jag mig kunna använda det.
Drömde på vers inatt vilket jag tycker talar om hur påverkad och insatt jag numera är i mitt yrke, min passion och mitt liv. jag kan använda mig av det, jag kan se bakom saker och jag ser inte längre det jag vill se utan snarare det som passar situationen oberoede på mina enga känslor eller eventuella vinster, kanske är det konstigt kanske är det inte ? Det enda jag vet är att jag int4e får vila från pennan såhär länge jag mår dåligt av att inte skriva, alltså nu menar jag skriva, så som jag gör sisådär 12sidor rakt av handskrivet, tills jag inte orkar mer. Jag kör tills jag inte orkar mer och med eller utan sjukdom så ska jag upp å scen imorgon och inte ångra en sekund att jag gick dit.
Jag kan gråta, jag kan vara ironisk och min vilja är att få fram min text och viljan från karaktären i texten, vad jag bestämt den är och ha kul, livet handlar ju om det men det är åter igen som jag sagt tidigare, vissa saker måste offras och jag vet nu, jag vet precis och jag har redan gjort det.
Släppt taget, nu väntar jag på en annan hand att fatta tag om mig,. leda mig in i intet av vackra tavlor, där svalorna slutar sjunga och december dör för att pånytt det ska bli varmt och härligt att leva utan stressen och borta från dom som distraherar. Nej jag längtar inte efter julen, jag längtar inte efter någon just nu och jag vet det låter fel men jag har inte tid. Jag älskar att få vara i konsten, som en flugskit på pajen.
Inget annat spelar roll längre, musiken och konsten det jag vill. Klyschigt blir det gara vid upprepningar och ordet älska som kommer så jävla lätt gungandes mellan människor. Jag har aldirg sagt det och något säger mig att jag kommer låta det dröja innan tanken slå mig att det snart kan vara dags, jag gick verkligen på det. Fyfan vad jag gick på det.
Det är som om jag rinner iväg sakta men långsamt och ändå inte och det är som om han äter upp mina konturer utan att jag dör, jag är utan reaktion. Må det vara så att jag blivit påverkad så hoppas jag mig kunna använda det.
Drömde på vers inatt vilket jag tycker talar om hur påverkad och insatt jag numera är i mitt yrke, min passion och mitt liv. jag kan använda mig av det, jag kan se bakom saker och jag ser inte längre det jag vill se utan snarare det som passar situationen oberoede på mina enga känslor eller eventuella vinster, kanske är det konstigt kanske är det inte ? Det enda jag vet är att jag int4e får vila från pennan såhär länge jag mår dåligt av att inte skriva, alltså nu menar jag skriva, så som jag gör sisådär 12sidor rakt av handskrivet, tills jag inte orkar mer. Jag kör tills jag inte orkar mer och med eller utan sjukdom så ska jag upp å scen imorgon och inte ångra en sekund att jag gick dit.
Jag kan gråta, jag kan vara ironisk och min vilja är att få fram min text och viljan från karaktären i texten, vad jag bestämt den är och ha kul, livet handlar ju om det men det är åter igen som jag sagt tidigare, vissa saker måste offras och jag vet nu, jag vet precis och jag har redan gjort det.
Släppt taget, nu väntar jag på en annan hand att fatta tag om mig,. leda mig in i intet av vackra tavlor, där svalorna slutar sjunga och december dör för att pånytt det ska bli varmt och härligt att leva utan stressen och borta från dom som distraherar. Nej jag längtar inte efter julen, jag längtar inte efter någon just nu och jag vet det låter fel men jag har inte tid. Jag älskar att få vara i konsten, som en flugskit på pajen.
Inget annat spelar roll längre, musiken och konsten det jag vill. Klyschigt blir det gara vid upprepningar och ordet älska som kommer så jävla lätt gungandes mellan människor. Jag har aldirg sagt det och något säger mig att jag kommer låta det dröja innan tanken slå mig att det snart kan vara dags, jag gick verkligen på det. Fyfan vad jag gick på det.
Kommentarer
Trackback