Psykopaten lever

Jag ligger i min säng, det gör ont i foten och i ryggen och i axeln.
Alla minnen bubblar upp som en stor storm på havet och jag kniper ihop ögonen medans smärtan tar över mitt förstånd. Jag gråter inte men jag gör grimaser med ansiktet, grinat har jag gjort nog. Sånt hjälper inte.
Jag känner mig klen,trasig och förbannad om inte allra mest det!
Jag fryser fast fast det är varmt under täcket, jag vrider mig och griper tag om mitt hår. Jag tänker att om jag hade ett basebollträ så skulle jag slå under midjan om och om igen.
Jag tänker det....
Sedan skulle jag skjuta under hans knän, jag är galen en psykopat men jag tänker det och jag menar det.
âven om hata är ett starkt ord så kan jag säga det, jag hatar honom och han kan sjunka så lågt att han ens ser åt mig som om något sånt vore okej?
Allt detta är ju hans fel!
Den jäveln har mage att le åt mitt håll! Jag vill kr¨kas och ta död på fanskapet!
Falsk och illaluktande överviktiga gubbjävel!
Kan man få pina någon riktigt l¨nge och njuta av det? Jag skulle verkligen behöva få göra det!
Nej jag skulle få dåligt samvete, eller skulle jag det?
I took a shot and i didnt come close....
Det enda som skiljer mig frånatt bli en galen psykopat är att jag har "riktiga" känslor och det är skrämmade och sen var det ju dendär jävla moralen.
Jag frågar mig själv vill jag slå honom och jag tvekar men jag skulle göra det.
Please put the doctor on the phone, cause Iam not making any sense!
Men jag frågar mig själv om jag vill döda honom och svaret är givet, det är inte värt det.
är jag galen ? Ja
är jag sjuk? kanske ... men jag är inte så sjuk att jag skulle kunna döda någon, är man tillräckligt frisk då?
De vette faan asså!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback