cizzifreak

Det bara är så, hon är som jag tänker och säger vad hon tycker, det kan tyckas så självklart men det finns så otroligt många som bara följer med strömmen. Fuck you! jag hatar er! Im a tuff guy! nanana... (citat Ramones)
I scratch your back if you scratch mine heter det, där finns hon och hon är verkligen störtskön vad kan man säga? Att beskriva när man verkligen gillar någon är svårt särskilt om man inte vill att det ska låta klyschigt.
Vi va ute på Ankan och Arena igår, riktigt kul att få dansa, jag trodde inte jag tyckte det var så kul men det var det!
Även här fick jag en rejäl flashback in reality fucking hard to handle shit, asså ...
Jag står i en gång, pratar med Petter och Erika och så plötsligt tafsar någon på mej, jag tror det är på skoj men vänder mig om och där står hon,, ett gammalt ansikte som genast ger mig hundra minnen från grundskoletiden.
Hon säger hon gillarm in stil och hur jag har blivit, hon kramar mig och jag blir så paff att jag mest stirrar men säger ändå nått typ, jaha vad pysslar du med då, inte sett dej alls.
Hon säger hon håller sig borta lr nått och att vi ses sen och sen går hon, hon hngde me dom där som va så coola på den tiden hon hängde med dom som mobbade mig och avskydde mig.
Det är så komiskt hur livet vänder, hon och fler av dom där andra i dedär gänget börjar hälsa och vara trevliga.
Är jag sne och långsökt om jag har svårt att glömma? Att inte vilja vara så mycket "homie" ?
Jag försökte umgås med min barndomskompis för ett tag sedan, hon och jag har så många minnen men jag insåg att det enda vi kunde prata om var det, och jag fick bara känslor jag hade då och det vara givetvis bra känslor också men mestadels var det jobbigt att se tillbaks och inse att jag borde brytt mig mindre.
I did her so wrong, fan va skönt om någon sa det?
Jag önskar jag hade fler kvar som man har lite historia med men det fungerar inte så, man ändras och växer och jag är mycket större på alla plan än dom, jag är ingen knarkare heller som många av dom blivit.
Första gången jag träffade Erika var jag 12 år så det tog ganska lång tid innan våra päron som känt varann i evigheter arrangerade ett möte, vi skulle måla ett hus men jag kan inte påstå att jag måla något jag var betydligt mer intresserad av en person som inte var som alla andra och som på många sätt liknade mig!
Hon kompletterar mig också på många plan, sådär som folk snckar om i förhållanden vilket gör att jag vet att hon är närmare än de övriga under rubriken vänner, de är inte många men att vara vän och kompis eller polare det är en gradvis skillnad som stiger mellan de olika.
Man kan inte ändra på sig själv men jag skulle vilja veta varför vissa hänger ihop nu efter 10år? jag har ingen sån, är det bara jag eller är det en bakomliggande orsak?
Kanske är jag inte så lätt, men inte heller gör jag några björntjänster.
Va dig själv det finns redan så många andra, man letar efter sin identitet jag vet min men det finns så mycket mer än "jag" vad jaget har är mycket mer än vad man kan beskriva vilket gör att jag har svårt att beskriva mig själv.
Serisöt vissa passar in så bra, i vad det nu är man ska passa in i . söt,blond och trevlig.  haaaha!
Jag är väll mystisk, utåtriktad,glad,förbannat envis och hundra trillioner ord till .
Kommer aldrig bli en vanlig beige äcklig svensson med villa och vanligt jobb det finns bara inte .

Erika, Victor, Mattias,David,Vicky! I walk thru fire "