cizzifreak

När Rickard kom rörde han vid mig på ett sätt som ingen annan rört vid mig förrut, jag menar inte bara fysiskt.
Han tog all min uppmräksamhet och det är nog den djupaste uppmärksamhet man kan ge någon annan människa.
Han behövde mitg , ja han behövde mig och han gjorde ett undantag för mig i denna ohygliga värld.
Förstår du?
Och det är konstigt men när jag var med honom tänkte jag aldrig på framtiden jag , jag vågade inte, jag tordes inte.
Jag visste inte om jag skulle vara stark nog att ge honom allt det han behövde så länge som han behövde det.
Det varade bara i 3 dagar, eller fyra.
Oh Pete, 4 dagar,. men det var som en storm, som en blixt och det jag såg i den blixten det kommer jag att se alltid.
Jag trodde jag visste vem jag var men nu, nu vet jag att det finns så mycket mer inom mig än vad jag någonsin kommer att förstå.

Förstår ni varför jag dyrkar monologen?
Inte bara kan jag in på den, den passar. It all fits. so perfectly!