Visions
En återkommande tanke jag har som alla ständigt funderar över är framtiden och man vill väldigt gärna ha en färdig bild av hur livet ska se ut.
I vissa fall är bilden enkel och rak, helt logisk i andra fall
tre dimensionell och splittrad.
Det gör väll inget om man inte vet precis nu vad man vill göra, varför ska
alla ha så bråttom?
Jag tycker inte man ska stressa fram beslut det blir så lätt fel.
Nu var det ju så att det inte blev som jag tänkt jag hade väll lite för bråttom, men när blir det som man tänkt egentligen?
Vore inte livet tråkigt om man bara följde en planering, så förutsägbart och det ger mig bara en enda tanke, tråkigt!
Det är andra gången jag drar ifrån stan nu, bara lämnar allt och första
gången blev ju helt fel så man är lite oroad att det här också ska kännas
fel eller inte helt rätt.
Men vad är det värsta som kan hända? Man måste ju faktiskt testa det är faktiskt så att satsar man inget så får man inget.
Varför är man så rädd för att ta, välja och göra fel? Har man aldrig gjort
det så blir det ju ett tråkigt liv man lever.
Främst så kommer man ha ett liv långt med händelser, alla neutrala då man inte har något negativt så vet man inte heller hur det positiva känns och uppskattar det inte.
Lumpen va kul så länge det varade, att skjuta osv. men ja skadade mig och kom hem och man kan tycka att det borde kännas skönt men jag kände mig mera vilsen än någonsin.
Okej, första planen funka inte, vad gör jag/man nu? Sluta stampa på ett ställe som en vilsen kommen älg och gör något! Alla är bra på mer än en sak så är det bara!
Det kom till mig vad för egenskaper jag är mest intresserad av att satsa på, vad jag vill uppleva och även om man kan ha det hyfsat klart för sig så kan det gå upp ett ljus då och då som gör allt tydligt och man funderar på varför var jag ens där? Varför gjorde jag så när jag faktiskt vill göra dehär?
I mitt fall ångrar jag inget jag behövde förändringen mer än någonsin och nu är jag på väg bort igen, till Köpenhamn och jag har hittat en gitarr jag vill ha, en ibanez!
Visst har den tid jag nu spenderat hemma varit mys men mest har jag insett vad jag har för möjligheter, sedan ändras ju ens uppfattningar på saker och ting jag tycker mer än någonting annat att man ska vidga sitt perspektiv annars ser man inte hela sin hela förmåga och på så sätt hittar man kanske aldrig dendär känslan att nu är det helt rätt, jag är hemma. Den känslan liksom! Åh vad jag saknar den känslan!