Min kärlek ger mitt bröst ett kvinnohjärta

En gång till, man går på det och dras ner i det och känner det lika äkta som om det faktiskt fanns bara vackert, rosenkinder och läckerhet.
Ett kvinnohjärta är inte lika starkt och rymligt nog för att fyllas med allt. Min kärllek är mer som min matlust som kan dö lika fort som maten försvinnner på tallriken. Jag äcklas av den om jag blir för mätt.
Men glupande som havet är den och den smälter och och gungar i takt med musiken som spelas längst in där någonstans.
Jag är svårmodig,blek och avtärd och utan hopp och vill inte ha med det att göra. Ingen kan älska en poet och ingen kan älska mig med mer än vad ett kvinnohjärta har att erbjuda.
Matande kärlek som inte är beständig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback