Medlidande my ass
Jag hade en ganska bra förra vecka för trots att jag glömde genomföra min skådespelartoalett och ringa kevin och meddela så lyckades jag lösa denhär danmarksskiten! Jag gick till jobbet i lördags efter lektion och var ganska nöjd med mig själv för jag vet ju hur svårt jag har att hålla fokus på mer än 3 saker samtidigt och det gick inte nu jag måste minimera dom mer.
Men hur mycket man än ser sig om så ser man så många frågeteckens ansikten och jag kan tycka att jag ställs inför alla dessa och de vill jag ska komma med svar direkt och om jag inte kan det så ska jag ändå fixa det fort. Lägg inte över vad du kan göra själv på någon annan och framför allt om du vill ha något gjort så får du räkna med att göra det själv och det illa kvickt. Annars blir inget gjort, någonsin.
Är något lätt i livet så är det fel, jag kan tyckas som en pesimist och jag är nog det också men jag köper inte att man ska acceptera allt som händer och se glad ut och ursäkta sig och le och hålla på. Fuck you jag accepterar inget annat än hela ditt hjärta i dethär annars kvittar det.
Jag är inte intresserad av halvdanna saker och ja vill inte umgås med svaga personligheter och inte heller accepterar jag att bli tillrättavisad av personer som tror de kan allt eller som bara vill visa upp sig. Jag hatar det!
Så vad har hänt?
Jag har tänkt mycket, mycket mer än jag brukar och nu mer än någonsin för mycket tycks rinna iväg och försvinna, en del som jag bara glädjs åt och en del som jag har problem med.
Inget konkret har hänt mer än att det går framåt med mina uppgifter som jag åtagit mig och jag har lyckats hitta en hyfsat bra balans i allt utom kosten.
Jag trivs och mår bra, om det nu är någon som bryr sig om det för om du tänker efter, hur många gånger frågar du, hur är det och verkligen menar det mer än som en fras?
Någon gick bort idag som jag tycker mycket om så lite är min hjärna allmänt inställd på sorg men mycket är ganska sorgset med livet egentligen.
Det kommer och går som tunnelbanetågen....
Vill man något mer ska hända av betydelse så gör något då, orka med folk som bara gör ingenting och som mår bra i sin tråkighet och nöjer sig med den.
jag äcklas!
Jag helt ärligt och uppenbarligen äcklas!
Men hur mycket man än ser sig om så ser man så många frågeteckens ansikten och jag kan tycka att jag ställs inför alla dessa och de vill jag ska komma med svar direkt och om jag inte kan det så ska jag ändå fixa det fort. Lägg inte över vad du kan göra själv på någon annan och framför allt om du vill ha något gjort så får du räkna med att göra det själv och det illa kvickt. Annars blir inget gjort, någonsin.
Är något lätt i livet så är det fel, jag kan tyckas som en pesimist och jag är nog det också men jag köper inte att man ska acceptera allt som händer och se glad ut och ursäkta sig och le och hålla på. Fuck you jag accepterar inget annat än hela ditt hjärta i dethär annars kvittar det.
Jag är inte intresserad av halvdanna saker och ja vill inte umgås med svaga personligheter och inte heller accepterar jag att bli tillrättavisad av personer som tror de kan allt eller som bara vill visa upp sig. Jag hatar det!
Så vad har hänt?
Jag har tänkt mycket, mycket mer än jag brukar och nu mer än någonsin för mycket tycks rinna iväg och försvinna, en del som jag bara glädjs åt och en del som jag har problem med.
Inget konkret har hänt mer än att det går framåt med mina uppgifter som jag åtagit mig och jag har lyckats hitta en hyfsat bra balans i allt utom kosten.
Jag trivs och mår bra, om det nu är någon som bryr sig om det för om du tänker efter, hur många gånger frågar du, hur är det och verkligen menar det mer än som en fras?
Någon gick bort idag som jag tycker mycket om så lite är min hjärna allmänt inställd på sorg men mycket är ganska sorgset med livet egentligen.
Det kommer och går som tunnelbanetågen....
Vill man något mer ska hända av betydelse så gör något då, orka med folk som bara gör ingenting och som mår bra i sin tråkighet och nöjer sig med den.
jag äcklas!
Jag helt ärligt och uppenbarligen äcklas!
Kommentarer
Trackback