cizzifreak

Nu vart det intressant va?
Överskriften är lite lockande sådär: jag tänkte på brutal ärlighet och det var ungefär såhär det skulle sagts när tillfälle gavs men nu som inkörd svensk och fjantig medborgare så säger man aldrig vad man tänker i ett krystat läge, undra varför?
Men detta tänkte jag åtminstone och det var väll inte alltför längesedan.

Kan du acceptera att jag inte vill se dig eller umgås med dej så länge du lägger över din dumhet på mig? Nästan hånar mig i det jag gör och förstå att jag inte har intresse för dina Hänt extra framsidor?!
Har du aldrig delgetts en seriös uppgift i ditt sorgliga liv, kan du inte heller kalla dig det du gör lika lite som jag kan säga att jag är en skådespelare om jag aldrig får en skådespelaruppgift. Om jag gör något i min ensamhet så är detta inte heller teater? Så vad du går omkring och kallar dig är ett löjligt spel att väcka uppmärksamhet. Något du lyckas med och det ger jag dig credit för men du gör det på helt fel sätt.
Du spelar i B-ligan och förbereder dig för det riktiga spelet genom övning om du nu övar alls, och nu verkar nöja dig med det men går ändå runt och säger att du är nått. Kom inte hit med ditt skryt och dina sagor, jag orkar bara inte höra en till och den mask du bär hålls stadigt på plats. Bakom finns kaos och osäkerhet, du är svag och lättläslig, du ger mig inte ens sarkasm längre.
Du ser mig inte, du skulle se vilken roll jag spelade om du kände mig och du skulle se vilken roll precision jag lyckats med, om du hade ögon. Jag har spelat detta spel i flera år och du ser det inte. People Change. Kanske hoppet gjorde det, jag trodde det skulle ljusna för dig och det kan tyckas hjulet rullar bakåt i brådska. jag kan se väldigt tydligt och förvisso kan man bli förblindad av känslor men jag gillar faktiskt inte dej.
Rollen du har avskyr jag, än mer än du för du är ju inte dig själv, vem det nu än må vara.
Du gör din roll väldigt bra, kanske var det därför jag "skrattade" i ditt sällskap ett tag men även de roligaste komedier i verkligheten blir tråkiga efter ett tag.
Jag är inte göra slut typen, men en sak står jag vid, eggar du upp min irritation så vet jag att inget förändrats sedan vi sågs sist och då finns det helt enkelt inget mer jag kan göra för dig.
Jag kommer tala tydligt och helt uppriktigt så som nu, det känns bra att få det ur sig, som ord som växt till en jävla växt av svordomar.
Du är bortskämd, du är högre stående i din roll (observera roll) då jag inte vet vem du är egentligen.
Du tar energi och din dumhet är som pesten som gör det svårt att andas och gör att jag helst vill slippa se dej.
Jag ska inte krossa ditt hjärtformade leende och inte heller ska jag förbanna dig för dina misstag då du inte kan förstå dom.
Du hörde inte av dig, du tror du känner mig och värst av allt du tror du kan kära med mig, snällhet kan lika mycket vara en demon och hos mej en av de största som jag innehar.
Mitt tålamod är sinnesjuktligt långt, och min osäkerhet i hur jag ska hantera den jag tror du är har gjort att jag inte konfronterat dig men också har jag låtit bli för att jag ser inga poäng att ta hem, rent bildligt.
Att prata med dig är som att banga en tennisboll mot väggen, den studsar tillbaka med samma ord som om du inte kunde förstå vad jag säger.
Din söthet hjälper dig på vägen i livet medens du omges av förakt för ditt beteende, det du inte ser lider du inte av men som egen terapi skriver jag ändå och kommer ändå att berätta det för dig.
Ge dig en chans att få höra vad alla andra tänker utan bitterhet eller avsmak, utan kurragömma, rakt på.
Nu är det fakta:

Du lånar ut din kärlek, du har sönder andras ägodelar utan gengäld.
Du spelar falskspel och drar kortet "vi är så bra polare" för ofta.
Du omprioriterar de som kunde vara dina riktiga vänner
Du talar sanning i egen vinning annars går det bra med vad som helst.
Du har inga egna vänner utan snor andras och pratar galla som svider.
Du unnar ingen lycka om du inte kan se den eller om den är bättre än din, då tar du den, eller förstör den.
Du använder dina kroppsdelar till att väcka uppmärksamhet då du inte har något vettigt att säga och drar dig inte för att blotta andra för din vinning eller för få minuter av uppmärksamhet.
Du är elak, ostabil och har aldrig varit trogen dig själv, vem du nu är så länge jag känt dig.
Du kan gråta, skratta och göra allt dedär vi andra kan men bara om du samtidigt ser dig i spegeln, din fåfänga ger din bakslag då du överproducerar allt.
Du har ingen vinterjacka som får dig att se tjock ut, du säger du inte är modell men har bara sådana bilder av dig själv.
Du kan inget ovanligt och nöjer dig med det, du för folk bakom ljuset och är så naiv att du inte ser varför ingen vill umgås med dej utan gengäld. Det är bara de som innehar din kvalité av kvantitet som orkar eller som av ren lust hålls vid din sida. Du är trots att en jävel i sängen, det vet jag för jag har legat med dig.
Du är snygg och dum, naiv och falsk du är en tjuv med samvete som inte kan tala sin sanning, du tål inte nederlag och flyr fältet vid dessa tillfällen och inget vet vem du är, inte ens du.
En fråga jag vill ställa är ändå? Hur kan du lyckas med allt detta när du är så jävla blåst?
Du måste vara en hycklare, och kanske är du inte så jävla dum men tur har du.
Du har påverkat mig för evigt, jag glömmer dig aldrig men jag ska heller aldrig mer se dig.