Nu har jag tagit ett steg till.

Jag målade visst min himmel
i färgerna ur en bruten kärlek
i spegeln såg jag en avbild
av bistert hat, denna omvärld

i ett hål i jorden
grävt av svek
törst och längtan
svepte jag ett skynke om min rygg
av bruten självrespekt och lögner
en liten lögn
det är avståndet till dig
en vidrig sång
vägen till ditt hjärta

en ynklig liten visa
är vägen till ditt leende

min sanning dock
är din stora sorg
att jag inte älskar
är ditt missmod

Jag målar med klarare färger,
nu när bitarna satts ihop med naturens klister
Det finns avstånd till dig och jag vill behålla det så
en ynkling, en sate utan förbättringar
Varför finns övervägandet?

Min största sanning
Jag har varit utanför mig själv länge
Dansat i mörka skynken och gått bort mig själv i ormens gap
Att jag inte älskar någon drar i andra trådar
Smilgroparna finns där ännu

min sanning dock
är din stora lydnad
jag vill att du försvinner, jag kan tänka mig leva i världen nu
Hat är inget, likgiltigheten är grymheten
Den gentemot dig jag önskar jag hade

Kommentarer
Postat av: Bäll

gud va fint skrivet =)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback